En ny måndag, en ny arbetsvecka. Rutinen sjunker sakta in, om än tämligen långsamt. Arbetsuppgifter börjar formas, den allmänna kaffemaskinens spiksopptunna brygd börjar uppskattas.
Denna dag kretsade kring händelserna vid Walter Reed Army Medical Center, vars misskötsel håller på att utvecklas till ett Abu Ghraib fast på hemmafronten. Måndagens arbetsinsats idag bestod således av fyra timmars sträcktittning av C-Span, TV-kanalen som sänder allt CNN, MSNBC och FOX News dömer för utdraget eller långtråkigt. Mellan tio och två visade man det första av tusentals kongressförhör som slutligen kommer att vrida och vända på härvan till hela det mögelinfesterade sjukhuset imploderar.
Imorgon kommer jag antagligen bli tvungen att åka ner till kongressen för att vara på plats för ett annat förhör, då med fokus på Iran, den sista onda axelmakten. Capitolium är sannerligen en upplevelse men nyhetens flyktiga behag tärs efter ett par bastningar med snacksaliga politiker lätt ner. Det är svårt att hålla sig vaken när representanten från endera Dakotan (Dakotat?) för åttonde gången vill tacka aktuellt vittne för att denne tagit sig tid att inställa sig, även om han eller hon i princip måste.
Men jag klagar inte, det är rätt nice.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar