"Downtown... Things will be great when you're downtown" sjöng en gång Petula Clark. Nu är kanske inte Downtown Washington det coolaste av downtowns. Men visst händer det roliga saker även här. Idag hade min Koreofile rumskamrat Candace, två av hennes vänner samt jag vägarna förbi för att gå och se koreanska samhällskritiska skräckkomedin The Host (som var bra).
Då jag anlänt lite innan de andra stod jag på gathörnet 11:e och E och lyssnade på Talking Heads i solskenet. Plötsligt fick jag plötsligt syn på en liten folksamling i vardande ett tiotalmeter ifrån mig. I centrum stod en leende småskallig man med glasögon, iförd en ledig mundering bestående av skjorta innanför en duvblå (med reservation för färgblindhet) v-ringad tröja och khakis. Vid en andra anblick visade det sig att det var ingen mindre än 9/11-hjälten och tillika president-kandidaten Rudy Giuliani som stod och blev fotogaferad tillsammans med beundrande män och undrande barn.
Efter filmen väntade vi på bussen till Georgetown och blev vittne till något roligt. Plötsligt stod en ung man i tjugoårsåldern mitt i gatan och letade efter taxibilar. Han var märkbart överförfriskad. En första taxi, full med resenärer stannade snart vid ett rödljus och killen gick med raska steg till baksätesdörren vilken han utan framgång försökte öppna, då kvinnan i baksätet insett att det var läga att låsa. Efter ungefär tio sekunders fumlande med den låsta bildörren blev han varse om sitt misstag, men verkade inte särskilt förlägen, kanske lite besviken bara. Han var ju tvungen att åka till Arlington.
Nåväl, nästa taxi stod precis bakom. Samma procedur här, problemet denna gång var att bilen inte alls var någon taxi. Denna gång tog det tjugo sekunder, en arg bilist och tre poliser för att vår vän skulle inse sitt misstag. Två förbipasserande polisbilar hade fått syn på fyllot och gjort en u-sväng cirka tio meter bakom honom utan att detta noterats. Han blev plötsligt, om inte nyktrare så åtminstone något sobrare när han uppe på trottoaren fick sig en liten pratstund med de måttligt roade konstaplarna och vår buss tyvärr anlände. Det var som Cops om kameramännen anlänt innan copsen och helt obetalbart.
"You can forget all your troubles; forget all your cares, and go.... Downtown... where all the lights are bright... Downtown" Du sa det, Petula.
Då jag anlänt lite innan de andra stod jag på gathörnet 11:e och E och lyssnade på Talking Heads i solskenet. Plötsligt fick jag plötsligt syn på en liten folksamling i vardande ett tiotalmeter ifrån mig. I centrum stod en leende småskallig man med glasögon, iförd en ledig mundering bestående av skjorta innanför en duvblå (med reservation för färgblindhet) v-ringad tröja och khakis. Vid en andra anblick visade det sig att det var ingen mindre än 9/11-hjälten och tillika president-kandidaten Rudy Giuliani som stod och blev fotogaferad tillsammans med beundrande män och undrande barn.
Efter filmen väntade vi på bussen till Georgetown och blev vittne till något roligt. Plötsligt stod en ung man i tjugoårsåldern mitt i gatan och letade efter taxibilar. Han var märkbart överförfriskad. En första taxi, full med resenärer stannade snart vid ett rödljus och killen gick med raska steg till baksätesdörren vilken han utan framgång försökte öppna, då kvinnan i baksätet insett att det var läga att låsa. Efter ungefär tio sekunders fumlande med den låsta bildörren blev han varse om sitt misstag, men verkade inte särskilt förlägen, kanske lite besviken bara. Han var ju tvungen att åka till Arlington.
Nåväl, nästa taxi stod precis bakom. Samma procedur här, problemet denna gång var att bilen inte alls var någon taxi. Denna gång tog det tjugo sekunder, en arg bilist och tre poliser för att vår vän skulle inse sitt misstag. Två förbipasserande polisbilar hade fått syn på fyllot och gjort en u-sväng cirka tio meter bakom honom utan att detta noterats. Han blev plötsligt, om inte nyktrare så åtminstone något sobrare när han uppe på trottoaren fick sig en liten pratstund med de måttligt roade konstaplarna och vår buss tyvärr anlände. Det var som Cops om kameramännen anlänt innan copsen och helt obetalbart.
"You can forget all your troubles; forget all your cares, and go.... Downtown... where all the lights are bright... Downtown" Du sa det, Petula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar