På flera håll i Sverige

Det finns vackra kommunnamn. Sala är ett, Ovanåkers ett annat. Vimerby ytterligare ett. Dock lämnar landets kommunnamn i övrigt mycket att önska. Jag ger er därför ytterligare en lista, landets löjligaste kommunnamn. Denna gång i bokstavsordning.

Byt!

Bräcke
Dals-Ed
Gagnefs
Hofors
Höörs
Kinda
Krokoms
Mönsterås
Orsa (om man talar skånska)
Ragunda
Robertfors
Ronneby
Salems
Skinnskattebergs
Skurups
Staffanstorp
Strängnäs
Sunne
Surahammars
Svenljunga
Säffle
Sölvesborg
Tibro
Tierps
Trosa (förlåt, den är gammal, men, Trosa? Nej)
Ulricehamn (mest för att kommunen och staden väljer att stava sig med 'c')
Upplands-Bro
Vaggeryd
Vansbro
Vara
Vellinge
Vårgårda (även utöver den självklara snuskfaktorn är 'Vårgårda' knappast särskilt tilltalande som ortsnamn)
Ydre
Älvkarleby
Ödeshögs

Byt, snälla.

Dessutom är trenden där orter anser sig för fina för suffixet kommun och istället byter till 'stad' vedervärdig. Om de inte är en riktig stad det vill säga. Göteborg stad - ja, Haparanda stad - nej.

Och Lidingö stad, vad fan är det? Som om de byggt upp en liten mur med en liten liten vallgrav runtom kring. Absolut icke! Mölndals stad ska vi inte ens börja med. Har de en liten stad gömt någonstans i kommunen? Flöt den i så fall bort under översvämningen? Jag har i alla fall aldrig sett någon stad i Mölndal. Och jag bor oroväckande nära. De kanske har byggt den under tiden jag varit borta. Ett litet Legomölndal. Mölndal stad... pfff. Det blir inte mer glamoröst för det, Vaxholm! Hör ni det?

Sedan undrar jag lite över vem som bestämmer huruvida kommunen använder sig av ägandeform eller inte. Sundsvalls kommun, Sunne kommun. Sunnes kommun hade visserligen låtit roligt. Då hade den klarat sig undan att listas ovan.

Slutligen: Jag önskar så att Rissne vore en egen kommun. Rissne låter för jävligt. Eller Rissnes stad! Tänk den värld...

Någonstans i mitt rum #2

Sitter här i min ensamhet tillsammans med Mark Levengood via Sommar i p1:s podcast (har aldrig reflekterat över att mannen heter Levengood förut. Jättekonstigt namn). Det är lugnt nu. Idag var första måndagen sedan tidiga februari jag slapp gå upp klockan sju. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag kommer snart att bli vansinnigt uttråkad. För att döva galenskapen bloggar jag. Skriver en lista, dygnets fem bästa klockslag:

1. 22.38
2. 09.23
3. 20.10
4. 13.15
5. 04.04

Någonstans i mitt rum

Sitter här i min ensamhet tillsammans med min nye följeslagare, en iBook jag halvimpulsköpte under gårdagen. Det dyraste inköpet jag under mina dryga 23 år mäktat med. Som en Sancho Panza kommer den att stå vid min sida, vara mitt språkrör ut mot den riktiga världen, varna mig för faror, trösta mig när jag kommer hem sent om natten. Jag döper den därför Sancho.

Jag funderar samtidigt på att avliva min blogg. Fastän det vore bara ytterligare ett bevis på min kortsiktighet, min oförmåga att slutföra saker, löpa linan ut.

Stora Nygatan 2A

Leijonkungen, kom tillbaka! Allt är förlåtet! Scar släpper in hyenorna!

Ön #2

Ok, jag ska nog vara på den säkra sidan och lägga in en spoilervarning här för den som inte sett säsongsavslutningen av Lost s3. Läs inte föregående inlägg! Jag kommer dessutom att lägga in lite bilder för att maskera inlägget nedan.

Februari...

Ön t/r

Visst ja, nu har säsongsavslutningen av Lost s3 sänts i Sverige. FLASH-FORWARD!!! lostpedia.com

I vingården

När kommer TV4 till sist släppa vingården på DVD?

Överallt i Sverige

Sommarlov
Sommarlovsmorgon
Sommarens första nypotatisar
Sommarens första svenska jordgubbar
Sommarregn
Sommarstad
Sommaren i City
’Sommaren i City’
Sommartid
’Sommartider’
Sommarnatt
’Sommarnatt’
Sommartoppen
Sommarplåga
Sommarens nya glassar
Sommarens bästa grilltips
Sommarens farligaste alger
Sommartorka
Sommar i P1
Sommarläsning
Sommarställe
Sommartorp
’Sommartorpet’
Sommarkatt

Någonstans i glesbygden

Torbjörn Fälldin med vänner har skrivit ett tänkvärt debattinlägg i dagens DN. Inspirerad av detta vill jag gärna att tidningen någon gång under nästa vecka publicerar även min debattartikel. Jag kan korta ner den om det behövs, Mats Bergstrand.

Du kan inte välja vem du är och det är ingenting fel med att plöja åkrar. Men när det handlar om barn, då måste vi kollektivt ta vårt ansvar och inse att det gått för långt.

FN:s Barnkonvention är mycket tydlig på att det just är barnets bästa som är vad som till syvende och sist ska räknas, även om detta ibland innebär att en del vuxna som vill bli föräldrar inte kan anses lämpliga för detta ändamål.

Jag har som sagt ingenting emot dessa personer. I Sverige är vi en demokrati där varje person har rätt till sina val och till sin egen identitet. Är man lantbrukare så är man. Inget fel i det. Men, återigen, barnets bästa är vad som måste räknas.

Tittar vi på FN:s barnkonvention kan vi bland annat läsa i artikel 13, paragraf ett, att:

Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.

Vidare tillslås i paragraf 17, artikel 1 (a) att det åligger konventionsstaterna att:

uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barnet

Glesbygden ligger långt efter tätorter vad gäller tillgång till bredband. I många fall har dessa personer inte ens en vanlig modemuppkoppling. I dagens IT-värld lämnas ett barn som växer upp i ett hem utan tillfredsställande internetuppkoppling utan en rättvis chans att "söka, motta och sprida information".

Artikel 24, paragraf ett, handlar om rätt till sjukvård:

Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.

Hur långt är det mellan två genomsnittliga vårdcentraler i norrlands inland om 11-åriga Maj-Gull skulle bli biten av en ko och behöva en rabiesspruta? Hur snabbt kan en traktor ta sig fram längs rapsfälten i Skåne om, gud förbjude olyckan skulle vara framme och 5-åriga Jöns skulle ha råkat ut för en olycka med skördetröskan?

I artikel 16, paragraf tre hittar vi dock kanske det mest övertygande argumentet. Texten lyder:

Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.

Vi vuxna vet att det inte är något fel med att bo på landet, tvärtom är det ofta en fridfull tillvaro utan många av de problem vi 'konventionella' stadsbor lever i utan de krav och den stress som är legio i urbana områden. Det är heller inte något klandervärt att vara bonde. Bönder håller dessutom glesbygden vid liv och förser oss med prima svenska råvaror.

Men föreställ dig ett barn (ett barn!) som på sin första dag i grundskolan, vilket ofta även är dennes första egentliga kontakt med omvärlden, på tiorasten blir utsatt för en kaskad av smädesord såsom 'skogsmulle', 'lantis', eller rent av 'bonde'. Dessa ord kanske kan tyckas harmlösa, du kanske själv använt något i en skämtsam ton mot någon nyinflyttad norrlänning. Men att utsätta ett barn för detta kan ha stora konsekvenser för dennes fortsatta utveckling.

Det största steget mot att låta bönder skaffa barn vore att låta dem ingå i vanliga äktenskap. Därför är det av största vikt att den inrättning vi har idag, där bönder i trettioårsåldern bilar in till närmaste tätort under helgen, konsumerar stora mängder alkohol och finner sig en tillfällig 'vän' för natten, för att i gryningen köra de femtio milen tillbaka till gården och TV 1000, inte ändras.

Äktenskapet är den kulturella och biologiska institution, vars främsta och kanske enda syfte är att avla fram barn. Det är viktigt att denna tradition hålls vid liv även i framtiden, samt bibehålls i sitt naturliga tillstånd. Att låta bönder gifta sig vore ett hot mot detta tusenåriga inrättning. Vi vet alla att alla kvinnor lämnar glesbygden vid första tillfälle. Vi känner även till konsekvenserna av vad som händer när storstadskvinnor ändå försöker lämna staden för landet.

TV 4-programmet Bonde söker fru kan tyckas vara ett mycket varmt och charmigt program om att mot alla odds finna kärleken. Samtidigt visar det med all klarhet på hur onaturligt det vore om dessa bönder faktiskt skulle skaffa familj. Tänk dig hur det skulle se ut när 9-åriga Ninni frågar sin bondefar och sin uppsökta-fru-mor om hur det gick till när mamma och pappa träffades. "Jo du, lilla Ninni. Det gick till så att jag anmälde mig till ett TV-program där jag fick välja ut en grupp främmande kvinnor att bo på min gård, varpå de en efter en gallrades ut eller lämnade självmant, förhoppningsvis efter att jag småhånglat lite med dem. Till sist var det bara din mamma som stod ut, och - vips - där var du!"

Jag uppmanar därmed lagstiftare och allmänhet att tänka till än en gång gällande konsekvenserna. Det är absolut ingenting fel med bönder. Ingenting alls. Men tänk på barnen.

Hemma? Medieval Times? Rosendals trädgård??

Jag finner mig ställd inför ett smärre dilemma.

Som tidigare nämnts på denna blogg hålls det på onsdag kväll säsongsavslutning i form av ett mustigt dubbelavsnitt av TV-serien Lost, av vilken undertecknad varit beroende sedan hösten 2004. Detta har under senaste veckan varit min tillvaros främsta förhållningspunkt, jag föreställer mig att det är lite på samma sätt som ett crackhuvud sitter och suger på karamellen (no pun intended [finns det någon svensk fullgod motsvarighet till 'no pun intended'?])i väntan på den Ljuva Stenen.

Få saker skulle således kunna få mina onsdagsplaner omkastade. En av dessa kan dock tyvärr ha landat i mitt knä i form av en inbjudan till medeltidsrestaurangen Medieval Times, där gästerna äter med händerna samtidigt som de underhålls av tornerspel. Har du sett The Cable Guy minns du säkert scenen där Jim Carrey medelst svärd nästan dödar Matthew Broderick i en sådan restaurang/tornerspelsskådeplats.

Jag tar därmed gärna lite input i hur jag ska göra. Det går visserligen alltid att se på repriser dagen efter, men då utsätter jag mig för en full arbetsdag i total isolering av rädsla för att läsa/höra något som kan avslöja något. Men som min franske vän uttryckte sig: "I like the middle ages".

Jag är dock glad att jag inte är i Stockholm, då ett svårt lockande tredje alternativ slängts in i mixen, 'Dansande barn firar Linné':

"Dansande barn firar Linné
Dansande barn från skolor och förskolor i Stockholm hyllar Carl von Linné på 300-årsdagen den 23 maj. Dessutom spelar pianisterna Roland Pöntinen och Staffan Scheja musik av Mozart, Schubert och Ravel. Det hela äger rum på Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm onsdagen den 23 maj kl. 18.00 och arrangeras av Programmet Dans i skolan.
Välkomna!"

Ön

Satans Lost!

Det gör ont i kroppen, jag längtar så att det gör ont i min kropp. Onsdag klockan tio, varför kan du inte vara fredag klockan sju minuter över två?

Efter att ha saggat ihop en smula under säsong två och stora delar av säsong tre har Lost-skaparna, firma Abrams/Lindelof tagit sig samman och under de senaste månaderna i en jämn ström (inga satans tvåveckors-uppehåll) spottat ut sig avsnitt efter avsnitt av osande mystiska fyrtiotvåminuterskakor, vilka alla varit en försmak till den mustiga sachertårta till säsongsavslutning. "Major revelation" utlovad. Dubbel-avsnitt. Som mina lemmar smärtar.

Det paradoxala är att, hur mycket jag än längtar, inte är säker på att jag egentligen vill att onsdagskvällen ska komma i fruktan för vad som sedan ska komma; en fyra månaders ökenvandring i väntan på ljuva oktober. Jag minns hur det var för ett år sen, den sista scenen i säsong två som i dagar fick mig att driva runt som i en feberyra av Dostojevskiska (Dostojevskiska?) mått. För att inte tala om den diaboliska Cliffhangern första säsong lämnade oss i. Det värkte inne i mig.

Så nu sitter jag i alla fall här på fredagseftermiddagen och försöker jobba men glider gång efter annan obönhörligen in på lostpedia.com och läser om 'Greta', vita kaniner och 'Juxtapositional Eugenetics'. Aj.

Saatans Lost!

Karibou Coffee på 17:e och Pennsylvania Ave

Satans Karibou Coffee!

Jag inser att den klagan som här följer är synnerligen klichéartad, men min irritation kräver att jag får utlopp för den genom någon kanal och då jag inte bloggat på en vecka (och ett riktigt inlägg har ni inte fått läsa på länge, jag utgår från att ni ej längre besöker min blogg, vilket jag vill att ni ska veta inte väcker något ont blod. Samtidigt vill jag att ni ska veta att jag upp-skattar när ni kommenterar, till och med när Shahin drygar sig [Shahin är för övrigt den kanske hetaste skribenten på Göteborgs regngråa blogg-himmel, sanktionerad äv Göteborgs Handelshögskola [[besök hans blogg, [[[hur skriver man parantes inom parantes inom parantes?]]] som med all sannolikhet kommer att utvecklas till ett testamente över en mycket speciell ung mans galenskap, med oförklarliga kärleksförklaringar till ett mediokert lag i Europas sämsta fotbollsliga och påhopp på det egna läroverket som huvudingredienser ]] av någon mystisk anledning] blir jag glad över att ni tar er tiden. Jag inser att detta inlägg har utvecklats till ett tämligen svårläst stycke, och avslutar därmed parantesorgien här) känner jag mig manad att skriva något, även om jag kanske egentlgen inte har något substansiellt att tillföra.

Jag är för tillfället förhållandevis sysslolös och tillika förhållandevis uttråkad. Försökte åtgärda detta genom att gå på ett event på the Heritage Foundation, titulerat "In Defense (ja, man skriver 'defense' med 's' på amerikanska) of the Bush Doctrine' men somnade. Ni kan eventuellt se min tupplur på deras hemsida, då de sände skiten på en webcast. Efter att det hela var över och jag sagt adjö till den neokonservativa familjen bestämde jag mig för att gå hem. På vägen blev jag sugen på en kopp kaffe och svängde såeldes förbi Karibou Coffe (som Starbuck's fast enligt uppgift med gratis Wi-Fi) på hörnet av 17:e gatan och Pennsylvania Avenue och in-handlade en kopp. Strax innan min återkomst till ambassaden, ungefär som jag passerade Världsbanken där ett journalistuppbåd numera vakar dygnet runt i väntan på att Vargen ska slängas ur sin kula, upptäckte jag att kaffet läckt ut genom skarven på pappmuggen. Rakt på mitt lår. Har försökt åtgärda med varmt vatten men jag kan fortfarande ana en ful kontur.

Saatans Karibou Coffe!

Downing St t/r

England, alltså...

Ett utdrag ur ett PM, skrivet av Tony Blairs stabsmedlemmar i september angående dennes nu tillkännagjorda avgång:

"He needs to go with the crowds wanting more. He should be the star who won't even play that last encore."

Om man vill så rimmar det.

Himmelriket (2)

Jag lovade för en tid sedan uppföljning på inlägget titulerat "Himmelriket". Den tiden är nu kommen:

På gatorna, på åkrarna, på slagfälten

Glad första maj!

Har du demonstrerat! Själv har jag jobbat, gammal sosseminister som chef till trots. Tog det ganska lugnt ändå. Min 1/5-present består i år av en liten 'lika som bär'-dubbel jag känner ganska väl representerar arbetarrörelsens tillstånd våren 2007. Håll till godo, kamrat!

#1

#2