Sitter här i min ensamhet tillsammans med min nye följeslagare, en iBook jag halvimpulsköpte under gårdagen. Det dyraste inköpet jag under mina dryga 23 år mäktat med. Som en Sancho Panza kommer den att stå vid min sida, vara mitt språkrör ut mot den riktiga världen, varna mig för faror, trösta mig när jag kommer hem sent om natten. Jag döper den därför Sancho.
Jag funderar samtidigt på att avliva min blogg. Fastän det vore bara ytterligare ett bevis på min kortsiktighet, min oförmåga att slutföra saker, löpa linan ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar