Hemma? Medieval Times? Rosendals trädgård??

Jag finner mig ställd inför ett smärre dilemma.

Som tidigare nämnts på denna blogg hålls det på onsdag kväll säsongsavslutning i form av ett mustigt dubbelavsnitt av TV-serien Lost, av vilken undertecknad varit beroende sedan hösten 2004. Detta har under senaste veckan varit min tillvaros främsta förhållningspunkt, jag föreställer mig att det är lite på samma sätt som ett crackhuvud sitter och suger på karamellen (no pun intended [finns det någon svensk fullgod motsvarighet till 'no pun intended'?])i väntan på den Ljuva Stenen.

Få saker skulle således kunna få mina onsdagsplaner omkastade. En av dessa kan dock tyvärr ha landat i mitt knä i form av en inbjudan till medeltidsrestaurangen Medieval Times, där gästerna äter med händerna samtidigt som de underhålls av tornerspel. Har du sett The Cable Guy minns du säkert scenen där Jim Carrey medelst svärd nästan dödar Matthew Broderick i en sådan restaurang/tornerspelsskådeplats.

Jag tar därmed gärna lite input i hur jag ska göra. Det går visserligen alltid att se på repriser dagen efter, men då utsätter jag mig för en full arbetsdag i total isolering av rädsla för att läsa/höra något som kan avslöja något. Men som min franske vän uttryckte sig: "I like the middle ages".

Jag är dock glad att jag inte är i Stockholm, då ett svårt lockande tredje alternativ slängts in i mixen, 'Dansande barn firar Linné':

"Dansande barn firar Linné
Dansande barn från skolor och förskolor i Stockholm hyllar Carl von Linné på 300-årsdagen den 23 maj. Dessutom spelar pianisterna Roland Pöntinen och Staffan Scheja musik av Mozart, Schubert och Ravel. Det hela äger rum på Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm onsdagen den 23 maj kl. 18.00 och arrangeras av Programmet Dans i skolan.
Välkomna!"

Ön

Satans Lost!

Det gör ont i kroppen, jag längtar så att det gör ont i min kropp. Onsdag klockan tio, varför kan du inte vara fredag klockan sju minuter över två?

Efter att ha saggat ihop en smula under säsong två och stora delar av säsong tre har Lost-skaparna, firma Abrams/Lindelof tagit sig samman och under de senaste månaderna i en jämn ström (inga satans tvåveckors-uppehåll) spottat ut sig avsnitt efter avsnitt av osande mystiska fyrtiotvåminuterskakor, vilka alla varit en försmak till den mustiga sachertårta till säsongsavslutning. "Major revelation" utlovad. Dubbel-avsnitt. Som mina lemmar smärtar.

Det paradoxala är att, hur mycket jag än längtar, inte är säker på att jag egentligen vill att onsdagskvällen ska komma i fruktan för vad som sedan ska komma; en fyra månaders ökenvandring i väntan på ljuva oktober. Jag minns hur det var för ett år sen, den sista scenen i säsong två som i dagar fick mig att driva runt som i en feberyra av Dostojevskiska (Dostojevskiska?) mått. För att inte tala om den diaboliska Cliffhangern första säsong lämnade oss i. Det värkte inne i mig.

Så nu sitter jag i alla fall här på fredagseftermiddagen och försöker jobba men glider gång efter annan obönhörligen in på lostpedia.com och läser om 'Greta', vita kaniner och 'Juxtapositional Eugenetics'. Aj.

Saatans Lost!

Karibou Coffee på 17:e och Pennsylvania Ave

Satans Karibou Coffee!

Jag inser att den klagan som här följer är synnerligen klichéartad, men min irritation kräver att jag får utlopp för den genom någon kanal och då jag inte bloggat på en vecka (och ett riktigt inlägg har ni inte fått läsa på länge, jag utgår från att ni ej längre besöker min blogg, vilket jag vill att ni ska veta inte väcker något ont blod. Samtidigt vill jag att ni ska veta att jag upp-skattar när ni kommenterar, till och med när Shahin drygar sig [Shahin är för övrigt den kanske hetaste skribenten på Göteborgs regngråa blogg-himmel, sanktionerad äv Göteborgs Handelshögskola [[besök hans blogg, [[[hur skriver man parantes inom parantes inom parantes?]]] som med all sannolikhet kommer att utvecklas till ett testamente över en mycket speciell ung mans galenskap, med oförklarliga kärleksförklaringar till ett mediokert lag i Europas sämsta fotbollsliga och påhopp på det egna läroverket som huvudingredienser ]] av någon mystisk anledning] blir jag glad över att ni tar er tiden. Jag inser att detta inlägg har utvecklats till ett tämligen svårläst stycke, och avslutar därmed parantesorgien här) känner jag mig manad att skriva något, även om jag kanske egentlgen inte har något substansiellt att tillföra.

Jag är för tillfället förhållandevis sysslolös och tillika förhållandevis uttråkad. Försökte åtgärda detta genom att gå på ett event på the Heritage Foundation, titulerat "In Defense (ja, man skriver 'defense' med 's' på amerikanska) of the Bush Doctrine' men somnade. Ni kan eventuellt se min tupplur på deras hemsida, då de sände skiten på en webcast. Efter att det hela var över och jag sagt adjö till den neokonservativa familjen bestämde jag mig för att gå hem. På vägen blev jag sugen på en kopp kaffe och svängde såeldes förbi Karibou Coffe (som Starbuck's fast enligt uppgift med gratis Wi-Fi) på hörnet av 17:e gatan och Pennsylvania Avenue och in-handlade en kopp. Strax innan min återkomst till ambassaden, ungefär som jag passerade Världsbanken där ett journalistuppbåd numera vakar dygnet runt i väntan på att Vargen ska slängas ur sin kula, upptäckte jag att kaffet läckt ut genom skarven på pappmuggen. Rakt på mitt lår. Har försökt åtgärda med varmt vatten men jag kan fortfarande ana en ful kontur.

Saatans Karibou Coffe!

Downing St t/r

England, alltså...

Ett utdrag ur ett PM, skrivet av Tony Blairs stabsmedlemmar i september angående dennes nu tillkännagjorda avgång:

"He needs to go with the crowds wanting more. He should be the star who won't even play that last encore."

Om man vill så rimmar det.

Himmelriket (2)

Jag lovade för en tid sedan uppföljning på inlägget titulerat "Himmelriket". Den tiden är nu kommen:

På gatorna, på åkrarna, på slagfälten

Glad första maj!

Har du demonstrerat! Själv har jag jobbat, gammal sosseminister som chef till trots. Tog det ganska lugnt ändå. Min 1/5-present består i år av en liten 'lika som bär'-dubbel jag känner ganska väl representerar arbetarrörelsens tillstånd våren 2007. Håll till godo, kamrat!

#1

#2