Jag minns i princip aldrig var jag drömt och när jag gör det är det oftast extremt fragmentariskt. En natt för ett tag sedan var det däremot annorlunda, och för att inte glömma drömmen har jag skrivit ner den.
Jag är Tony Soprano. Jag sitter iklädd morgonrock (vad annars?) i mitt eget barndomshem med Carm och ungarna. Det verkar dock som att A.J. och Meadow båda regresserat till småbarn. Det är eventuellt någon annan med oss i huset.
FBI står på baksidan av och ska precis storma. En ganska våldsam eldstrid utbryter, av någon anledning har de inte tänkt på att gå runt på framsidan, så jag flyr efter, en stunds skjutande, ut genom fönstret. Jag gömmer mig bland buskarna och springer över gatan till en granntomt. Så fortsätter det, jag hoppar från bakgård till bakgård, vid ett tillfälle snackar jag med några småbarn. Till slut inser jag att jag måste lämna tryggheten byns trädgårdar erbjuder och ta min tillflykt, åtminstone för en liten stund, ute på vägen. Detta projekt går väl och jag finner mig själv snart vid en återvinningsstation vid en liten grusväg.
Då händer lite skumma grejer, jag hör något mullra bakom mig. Det visar sig vara en liten hjord av dvärgbisonoxar med siktet inställt på mig. Jag lyckas för ett ögonblick klamra mig upp på ett av djuren och är på väg att rida iväg, men trillar olyckligtvis av och blir stångad. Då dyker ett lejon som kallar sig 'Aslan', men som jag klart och tydligt kan se inte alls besitter varken den pompa eller ståt som hos orginalet. Vi pratar lite, men jag minns inte om vad. Han verkar rätt pretto.
Jag är Tony Soprano. Jag sitter iklädd morgonrock (vad annars?) i mitt eget barndomshem med Carm och ungarna. Det verkar dock som att A.J. och Meadow båda regresserat till småbarn. Det är eventuellt någon annan med oss i huset.
FBI står på baksidan av och ska precis storma. En ganska våldsam eldstrid utbryter, av någon anledning har de inte tänkt på att gå runt på framsidan, så jag flyr efter, en stunds skjutande, ut genom fönstret. Jag gömmer mig bland buskarna och springer över gatan till en granntomt. Så fortsätter det, jag hoppar från bakgård till bakgård, vid ett tillfälle snackar jag med några småbarn. Till slut inser jag att jag måste lämna tryggheten byns trädgårdar erbjuder och ta min tillflykt, åtminstone för en liten stund, ute på vägen. Detta projekt går väl och jag finner mig själv snart vid en återvinningsstation vid en liten grusväg.
Då händer lite skumma grejer, jag hör något mullra bakom mig. Det visar sig vara en liten hjord av dvärgbisonoxar med siktet inställt på mig. Jag lyckas för ett ögonblick klamra mig upp på ett av djuren och är på väg att rida iväg, men trillar olyckligtvis av och blir stångad. Då dyker ett lejon som kallar sig 'Aslan', men som jag klart och tydligt kan se inte alls besitter varken den pompa eller ståt som hos orginalet. Vi pratar lite, men jag minns inte om vad. Han verkar rätt pretto.
Därefter är jag inte helt klar over vad som händer, men det kan vara så att Aslankopian förvandlas till Sean Connery. Eller rättare sagt, två Sean Conneries, en liten, flintskallig och skäggig version och en stor och slätrakad med kalufs. Vi språkas en stund, de säger några visdomsord, varpå Carm, uncle Jun och några andra kommer över med bag-in-box (vitt!) som vi avnjuter; jag själv mestadels sittande i ett kasserat köksskåp, med gigantiska luckor, om fedsen skulle komma.
Sedan vaknar jag och minns, vilket alltså är väldigt ovanligt, alltså drömmen. Några teorier?
Andra avsnittet av de sista nio sänds i morgon klockan tio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar